Be extra careful, den frasen ringde i mina öron när jag klev på planet hem till Sverige. Spådamen hade varit väldigt tydlig med att jag borde vara extra uppmärksam. Exakt vad som skulle hända var oklart men det kunde handla om att jag skulle tappa mitt pass eller min plånbok. Inget av det hände men däremot en annan väldigt obehaglig upplevelse som jag nog aldrig kommer att glömma.
Jag hade studerat engelska i Carins, Australien under en månad. Värdfamiljen vinkade av mig på flygplatsen och det var nog ganska uppenbart för åskådare runt omkring att jag skulle resa vidare ensam. Jag noterade en medelålders man med arabiskt ursprung som iakttog mig på avstånd. Vid första mellanlandningen kom mannen fram till mig. Han var vänlig och han frågade mig vilken min slutdestination var och hur länge jag skulle vänta i Sydney som var nästa stopp. Jag svarade artigt att jag skulle tillbaka till Sverige och att jag skulle få vänta 4 timmar på nästa anslutning vidare.
”Du kan ju följa med mig hem och fräscha upp dig innan du skall vidare, jag bor i centrala Sydney”
Jag blev lite paff och hade ingen önskan alls att följa med honom men jag visste inte hur jag skulle artigt tacka nej. Jag sa att det inte var nödvändigt. Men han insisterade.
Vi gick på planet igen och vi satt långt ifrån varandra vilket var skönt. Det var alltså det här spådamen hade sett, plötsligt kändes det som om det varit lättare om det hade gällt min plånbok eller pass. Min hjärna började jobba på högtryck, hur sjutton skulle jag ta mig ur den här situationen. Jag förstod på hans bestämda sätt att kommunicera att han inte skulle acceptera ett nej. Tankarna flög runt och jag försökte komma på olika alternativ men kände mig näst intill handlingsförlamad.
Till slut landade planet och vid det här laget kände jag mig panikslagen. Samtidigt som jag böjer mig ned för att ta upp mitt handbagage hör jag ett svenskt par samtala längre bak i planet. Det är ett backpacker par som resonerar om den fortsatta resan. Att höra svenska gör mig lättad och jag börjar gå mig bakåt i planet. Jag presenterar mig hastigt och frågar om jag kan få ta sällskap med dem då jag kände mig hotad av en man som vill att jag skall följa med honom. De ville gärna hjälpa mig. Killen var stor och reslig och jag kände mig trygg i deras sällskap.
När vi kom in i ankomsthallen kom mannen med raska steg emot mig och frågade bryskt:
” Är du klar så åker vi”.
Jag sa:
”Jag har träffat några svenska vänner och jag har bestämt mig för att resa vidare med dem”.
Han tittade uppgivet på mig och mitt sällskap och sa:
”Yeah, right”
Är övertygad om att han förstod att jag ljög men han vände på klacken och gick. Jag tackade varmt mina hjälpande svenska vänner.
Kanske var det ödet som grep in när jag träffade det svenska paret men så här i efterhand med lite perspektiv så hade jag ju egentligen kunnat prata med flygpersonalen på väg ut eller första bästa vakt i ankomsthallen, men där och då såg jag ingen lösning och jag kände mig skräckslagen och ensammast i hela världen. Jag kan förstå att det är 70% av kvinnorna som försätts i ett tillstånd av frozen fright när de hamnar i en hotfull situation.
Relaterade artiklar:
