Hur många gånger har man inte sett actionfilmer där kvinnor blir överfallna. De skriker, slåss, bits och klöser för att komma loss ur förövarens grepp. Har väl alltid tänkt att om det skulle hända mig skulle jag göra likadant – har känts självklart. När man läser statistiken på hur kvinnor reagerar vid överfall inser jag att det är inte så självklart trots allt.
70% av kvinnorna gör inget motstånd
Hela 70% av överfallna kvinnor gör inte något motstånd, skriker eller kämpar emot, de faller in i ett förlamande tillstånd s.k. Tonic Immobility (TI) även känt som ”frozen fright”. Det är ett tillstånd av ofrivillig förlamning där de inte kan röra sig eller i många fall ens tala. TI tillståndet aktiveras när det uppstår fysisk kontakt, hög upphetsning, stark rädsla och ingen möjlighet att fly.
Fenomenet TI är välkänt av de som jobbar med överlevande av sexuella övergrepp. Tyvärr är fenomenet inte lika känt i vårt rättsliga system. Om domstolarna kräver att utsatta kvinnor kämpar emot vid ett överfall för att de skall få upprättelse, så orsakar de inte bara psykologisk skada för kvinnorna utan de misslyckas även med att erkänna kroppens medfödda instinktiva svar på en allvarlig attack.
Skuld och skam
Efter övergrepp är det vanligt att den drabbade kvinnan konfronteras av omgivningen med frågor som, försvarade du dig? Skrek du på hjälp? Inte ovanligt är då att den drabbade ifrågasätter sig själv och varför hon inte gjorde motstånd. Skuld och skamkänslor kan bli smärtsamma och resultera i att hon inte vill gå vidare med exempelvis en anmälan.
PTSD – vanlig effekt efter TI
De som upplevt extrem Tonic Immobility är dubbelt så benägna att drabbas av posttraumatisk stressjukdom (PTSD) och tre gånger mer benägna att drabbas av allvarlig depression under månaderna efter attacken, än kvinnor som reagerade genom att försvara sig.
Källa:
Artikeln: Sexual Assault May Trigger Involuntary Paralysis
Författare: Francine Russo journalist, specialiserad i psykologi och beteende
