Våldtagen skärgårdsidyll!

Jag minns känslan som kom över mig när en av mina grannar ringde med panik i rösten och frågade var jag och mina barn var. Vi var hemma i säkerhet men jag förstod genast att något var väldigt fel. Hon berättade kortfattat och med ett uns av hysteri i rösten, att en kvinna hade blivit våldtagen i skogen bara ca 500 meter från vårt hus. Mitt på ljusa dan under juli månad, sommarens mest hektiska och turisttäta period i vår lilla lugna och trygga skärgårdsidyll.

Under ett ögonblick förändrades allt. Det kändes som om hela vårt lilla kustsamhälle hade blivit våldtaget.

Känslan av det händer inte mig eller någon jag känner, byttes sakta ut mot vetskapen om att det kan faktiskt ske trots allt.

En äldre kvinna hade blivit brutalt överfallen i vår normalt så tysta och lugna skog. Hon trodde att hon var där ensam men en man dök upp, som visade sig vare en förövare som tog sig rätten att brutalt misshandla och våldta – inga vittnen fanns på plats. Polis tillkallades, helikoptern svepte över grantopparna och polishundar sökte igenom skogen. Kvinnan uppgav ett signalement på förövaren och DNA kunde säkras.

Tankarna går till denna kvinna som inte ont anande promenerade i skogen, kände sig kanske trygg och tillfreds, vilket säkerligen byttes ut mot smärta, panik och rädsla, och så var allt förändrat för resten av livet.

NFC (Nationellt forensiskt centrum) analyserade DNA´t och kunde några månader senare konstatera att det tillhörde en man i 35-årsåldern. När han greps satt han på en rättspsykiatrisk avdelning för brott som utfördes bara dagar innan våldtäkten, han nekade till våldtäkten. Domen föll och han åtalades för grov våldtäkt och dömdes slutligen till rättspsykiatrisk vård samt att betala 135 000 kr i skadestånd till kvinnan

Är lugnet åter i vårt lilla kustsamhälle nu när förövaren är inom ”lås och bom”? Nej, jag tror att det flesta av oss inser att samhället har förändrats, blivit mycket tuffare och råare och att inte ens vår lilla skärgårdsidyll är fredad från detta numera. Så tragiskt – Så sorgligt!

Foto: Thobias Nilsson